Tänkte berätta lite mer om min och Hektors långa resa tillsammans....

Jag fick Hektor direkt ifrån Holland hösten 2009.
Det var när jag tränade praktiserade i ett stort hoppstall där, i augusti samma år som jag "hittade" honom.
Precis innan jag åkte hade vi fått reda på att min dåvarande d-ponny Eva, hade pålagringar och att hon förmodligen inte skulle kunna hopptävlas på någon högre nivå.

Självklart råkar jag hitta en liiiten spinking och ganska vanvårdad fuxponny när jag och min chef där, Jan var och besökte ett av hans vänners försäljnings och hoppstall.
Då trodde vi, och även han som ägde Hektor då, Erik, att han var c-ponny. Nu är man maxad d-ponny...
Så spinkig och mager var han, man kunde se alla revbenen på 10meters avstånd, och han hade ett stort sår rakt över hela ryggen.
Erik som ägde honom hade just bytt till sig honom från en annan hästhandlare och visste iprincip ingenting om honom. Men dem hade löshoppat honom och sa att han hoppade helt otroligt. Eriks tanke var igentligen att hans dotter skulle få ta över Hektor, men dagen innan vi var där hade dottern provridit och det hade visat sig att Hektor både var för stor och hade förmycket vilja, dottern var bara 10år och det fungerade inte alls. 

Eftersom att både jag och Jan hade sett något som vi gillade hos Hektor, gjorde Jan och Erik någon sorts deal.
Vi fick med oss Hektor hem och meningen var att vi skulle försöka rida till honom och se vad han gick för.
Det första vi gjorde var att försöka fodra upp honom, men jag red honom lite smått samtidigt och var helt kär.
Två veckor senare när det började bli dags för mig att åka hem, provhoppade vi äntligen Hektor.
Det är något som jag aldrig glömmer, jag hade aldrig varit med om en ponny som hoppade så lätt, och det slutade med att vi hoppade en linje räcke-oxer på 5(?)galoppsprång där oxern låg på 140cm, en ensamstående oxer på 130cm och ett räcke på 140cm... Ingen av oss trodde att det var så högt, inte ens höjdrädda jag.
När jag senare gick in i ridhuset för att rida nästa häst fick jag en chock. Lite ångest fick jag också, stackars ponny som hade blivit tvungen att hoppa så högt helt otränad och mager...

När min chef sen kom in i ridhuset mätte vi hindren, då bestämde jag mig. Hektor kunde jag bara inte lämna, utan jag ville ha med honom hem. Jag minns att jag tänkte att om han hoppas såhär högt så lätt när han knappt har några muskler, vem vet då hur han hoppar när han har muskler?

Nästa dag flög jag hem, en månad senare kom Hektor till skåne där han stannade i tre veckor innan han slutligen kom hem till Gotland.

Haha blev så långt inlägg att vi kör del 2 imorgon...



Hektor, när han precis kom till Gotland efter över två månaders ätande...



Biffen, hemma hos Vilhelmssons sommaren 2010.