Känner att det går lite små segt att börja blogga igen...
Igår var det travgala, mycket trevligt! Vad som hände sen är historia... Haha skämt åsido, men kvällen slutade iallafall mycket trevligt med ett härligt gäng halvgalna hästtjejer på efterfest kl 4 på morgonen.
Har väl inte varit så väldigt effektiv idag kanske, alla tre pållarna fick gå i skritten medans matte mockade och pratade skit, mycket välbehövligt ibland!
Har väl överhuvud taget inte varit speciellt effektiv dem senaste dagarna, sömnbristen kanske börjar ta ut sin rätt. Så går det när kugghjulen i huvudet inte kan sluta snurra. 
Men nu ska jag verkligen försöka att börja ta tag i mitt liv, jag ska bli ansvarsfull och få tillbaka lite självdiciplin.
Ansvarslös kan man vara på lördagar! Fick några mycket peppande ord igår av en person jag ser upp till och beundrar mycket, känns otroligt bra faktiskt. Tänk att så lite kan göra så stor skillnad!
Överhuvudtaget är jag en person som bryr sig lite för mycket om vad folk kan tänka och tycka, det tar så otroligt mycket onödig energi, samtidigt som det gör mig osäker. Det är något jag verkligen försöker jobba på men det är inte alltid lätt, speciellt inte när man vet hur mycket skitsnack det är här på ön.

Pållarna är fortfarande helt underbara, för det mesta iallafall. Jag börjar undra hur jag någonsin ska klara mig utan min superfux, han är nog den som känner mig bäst. Dagar jag är ledsen gör mig glad, när jag är irriterad tvingar han mig att bli koncentrerad tills jag släpper allt annat, han är mannen i mitt liv helt enkelt! Haha jomen typ, för tillfället iallafall.  Det känns som att vi är inne på rätt spår nu, äntligen har jag slutat lyssna på alla "expert råd" och insett att jag är faktiskt den som känner Hektor bäst, allt vi har gått igenom tillsammans har satt sina spår. Han är trots allt som häst den häst jag litar mest på, jag litar på den ponnyn till 100% för allt han gör har en anledning, allt har sin förklaring, det är bara jag som inte klarat av sanningen. Han tvingar mig att lära känna mig själv, för att han känner mig bättre än vad jag känner mig själv, han får mig att inse saker som jag aldrig skulle gjort utan honom. Han är har fått mig att utvecklats och mogna så otroligt mycket som människa och för det kommer jag vara honom evigt tacksam.  
För Hektor är inte bara en liten röd ponny, han är så enormt mycket mer.
Bjuder på en bild från igår...