Tror att jag måste be världens bästa tränare att skälla ordentligt på mig lite oftare, för efter sanningarna jag fick höra efter förra veckans lektion har jag fått tillbaka all motivation och lite till. Max har varit helt underbar, speciellt dem gångerna jag har varit själv i ridhuset och verkligen kunnat koncentrera mig. Känslan har varit helt otrolig.
Imorse gick jag upp halv 6, halv 7 satt jag i sadeln påväg till ridhuset för att trimma Max igen, dagens mål var lång och lång med jämt stöd i bägge tyglarna. Något som jag faktiskt lyckades riktigt bra med, hade tränarens ord i öronen, släppte allt annat och bara red. Helt underbart. Kl 8 satt jag i bussen påväg ut till Sjonhem tsm med världens bästa klass. Förmiddagen spenderades i ett ridhus där vi gick igenom löshoppning, bedömning osv, mycket intressant! Teori på eftermiddagen, hur extriören påverkar ridningen, språngkurvan osv.
Trimmade lillen i ridhuset på kvällen och svävade på moln i en timme, den ponnyn är så otroligt tacksam att jobba med! Tyvärr har jag också fått en härlig feber efter att ha befunnit mig i härliga, varma ridhus hela dagen.... Eller?  Aja, bara att försöka göra det bästa av situationen och hoppas på att man mår bättre imorgon för just nu kan jag verkligen inte bli sjuk igen... Jag har verkligen börjat inse hur mycket hästarna betyder för mig, att bara släppa all skit som snurrar i huvudet och verligen rida, trimma sig svettig tills allt bara stämmer, tils man svävar över marken i takt och harmoni, det gör livet värt att leva.
Nu ska jag bara försöka njuta av att hästarna är på topp och jag är på g. Att njuta av nuet och inte oroa sig för framtiden är svårare än det låter.