Med tanke på Alvins inlägg..

Som säkert flera sett så har nu ridsportsförbundet nu valt att frysa mom 151:2 vilket är det som handlar om hur stora loggor får vara osv. Istället gäller de gamla reglerna i mom 151:1 nu för år 2012 och 2013.
Så alltså tidigast år 2014 kan vi vänta att oss att de ändrar reglerna till något så dumt som t.ex 1x3cm blablabla.
Men schockemöhle schabrak, eskadron skydd och allt annat är alltså användbart i minst två år till!

HÄR kan ni läsa mer om SvRf's beslut.

Givetvis ett stort tack till de som kämpat för att få igenom detta. Vet att det är jättemånga som mailat,ringt,samlat in protestlistor osv men den enda personen jag har koll på är Cornelia som startat facebook-sida och namnlistor osv som jag deltagit i och följt. 

 
För att fira detta funderar jag starkt på att beställa mitt efterlängtade Schockemöhle schabrak. Har ju haft luvan sen september så känns väldigt inbjudande! ;)


BTW så ska jag fixa lite så det blir mindre rörigt och lättare för er läsare att se vem som skrivit inläggen. Nu har vi ju de indelade i kategorier men ska göra så det blir ännu lättare att se :) /Sara

Hej!
Ville bara fråga vem som sjunger den här verisonen på one way or another? :)

kram

Sv: Det är Mandy Moore som har gjort den verisonen. :)

Här kommer första delen av mitt tävlingsår 2011, januari-maj. Hade bara ponnyerna den här tiden. Detta va även den tiden som gick bäst 2011 med ponnyerna :)

Januari
Hade inga tävlingar men träningarna började. Kelly hade väl precis börjat ridas i skritt och trav så hade bara Samona på träningarna. Hon va såklart skitpigg eftersom hon inte hoppat sen november så tog många träningar innan hon kunde överhuvudtaget börja tagga ner lite.

Februari
Första tävlingen va en LA i wisby där hon bara va helt stissig. Va pisstark så fick sätta på pelham vilket hon inte funkar så jättebra på inomhus. Så blev ganska orytmiskt och ett pet. Hade väl rätt bra tid annars. Va iaf jättemissnöjd med den rundan.

Helgen efter åkte vi till Vetlanda där det va -20 som varmast ungefär. Där hade vi två bra rundor och två ganska dåliga rundor. Felfria i LA med placering på Söndagen där hon verkligen landat och va superlugn och fin. Sen på fredagen va vi felfria i MsvB fas ett.

SJÄLVKLART är jag det! Duktigaste Ronja, saknar du mig i staden ännu?

Sv: Staden är inte den samma utan dig här. Hur kan man välja fårö framför staden?? Varför välja en ännu mindre ö framför den lilla vi redan bor på, som om inte Gotland är tillräckligt litet och utanför? ;) KOM HEM!

Haha bra där! Hur? Har du jobbat? ;)


Sv: Oh ja du skall bara veta vad jag kämpat idag, har haft hela TVÅ jobb på EN dag, kan du tänka dig?? Klippt en häst och så har Kalle varit och ridit Curt. Hoppas du är stolt över mig nu! ;)

Tänkte berätta lite mer om min och Hektors långa resa tillsammans....

Jag fick Hektor direkt ifrån Holland hösten 2009.
Det var när jag tränade praktiserade i ett stort hoppstall där, i augusti samma år som jag "hittade" honom.
Precis innan jag åkte hade vi fått reda på att min dåvarande d-ponny Eva, hade pålagringar och att hon förmodligen inte skulle kunna hopptävlas på någon högre nivå.

Självklart råkar jag hitta en liiiten spinking och ganska vanvårdad fuxponny när jag och min chef där, Jan var och besökte ett av hans vänners försäljnings och hoppstall.
Då trodde vi, och även han som ägde Hektor då, Erik, att han var c-ponny. Nu är man maxad d-ponny...
Så spinkig och mager var han, man kunde se alla revbenen på 10meters avstånd, och han hade ett stort sår rakt över hela ryggen.
Erik som ägde honom hade just bytt till sig honom från en annan hästhandlare och visste iprincip ingenting om honom. Men dem hade löshoppat honom och sa att han hoppade helt otroligt. Eriks tanke var igentligen att hans dotter skulle få ta över Hektor, men dagen innan vi var där hade dottern provridit och det hade visat sig att Hektor både var för stor och hade förmycket vilja, dottern var bara 10år och det fungerade inte alls. 

Eftersom att både jag och Jan hade sett något som vi gillade hos Hektor, gjorde Jan och Erik någon sorts deal.
Vi fick med oss Hektor hem och meningen var att vi skulle försöka rida till honom och se vad han gick för.
Det första vi gjorde var att försöka fodra upp honom, men jag red honom lite smått samtidigt och var helt kär.
Två veckor senare när det började bli dags för mig att åka hem, provhoppade vi äntligen Hektor.
Det är något som jag aldrig glömmer, jag hade aldrig varit med om en ponny som hoppade så lätt, och det slutade med att vi hoppade en linje räcke-oxer på 5(?)galoppsprång där oxern låg på 140cm, en ensamstående oxer på 130cm och ett räcke på 140cm... Ingen av oss trodde att det var så högt, inte ens höjdrädda jag.
När jag senare gick in i ridhuset för att rida nästa häst fick jag en chock. Lite ångest fick jag också, stackars ponny som hade blivit tvungen att hoppa så högt helt otränad och mager...

När min chef sen kom in i ridhuset mätte vi hindren, då bestämde jag mig. Hektor kunde jag bara inte lämna, utan jag ville ha med honom hem. Jag minns att jag tänkte att om han hoppas såhär högt så lätt när han knappt har några muskler, vem vet då hur han hoppar när han har muskler?

Nästa dag flög jag hem, en månad senare kom Hektor till skåne där han stannade i tre veckor innan han slutligen kom hem till Gotland.

Haha blev så långt inlägg att vi kör del 2 imorgon...



Hektor, när han precis kom till Gotland efter över två månaders ätande...



Biffen, hemma hos Vilhelmssons sommaren 2010.

Eftersom alla hästar vaccinerats igår och Ebba har tappsko så har jag inget och rida, därmed inget speciellt att skriva om. Tänkte därför dra lite om min ponnytid såhär på kvällen :) Har inte bilder på alla på min data tyvärr.. Menmen, enjoy!

Min ryttarkarriär började på Ganthems ryttargård när jag va i sex års åldern, första hästen dök upp när jag var nio år fyllda. Det var ett vitgrått litet c-ponny sto som hette Chiktia(Chiquita) som vi hade på prov några månader. Världens gulligaste, även om hon va lite väl stor för mig och Emma. Väldigt oriden dessutom. Iallafall så blev det inget köp då hon visade sig vara halt på veterinärbesiktningen. Va jätteledsen, även fast hon bockat och skenat med mig så älskade jag henne så mycket man bara kan i den åldern..
Så hon lämnades tillbaka och vi fortsatte hästjakten, provred massa dumma russ och hade även två på prov/till låns över sommaren men det slöt att vi lämnade tillbaka båda för då hittade vi SVINTO. Va nog absolut den bästa häst man kunde få och börja på, han kunde vara rätt dum men aldrig så man skulle skada sig allvarligt. Ganska lagom på alla sätt o vis då man verkligen fick lära sig göra rätt för då gjorde han rätt. Men inte så att han bara la av för att han ville! Har lärt mig myyyyycket av den där killen! Vi hade en hel del vinster och placeringar tom LB hoppning, startade en LA där vi båda bangade haha. Hade även en liten dressyrkarriär när jag inte vågade hoppa mer pga han kastade av mig varje tävling!



När Emma åldersmässigt växt ur Svinto köpte vi c-ponnyn Carat, 4-5 år va han bara så kanske inte världens lämpligaste till oss men han va ändå SÅ SNÄLL, på en unghästvis dåra. Han bockade och busade sådär som bara en Axi-avkomma gör men samma som med Svinto så va han egentligen inte elak eller dum, hade bara massa bus i sig! Han va ganska lat och krävde mycket ridning, men när man väl fick igång honom va han väldigt fin. När jag va 11år tävlade jag honom rätt mycket i hoppning tom LB där jag i princip satt på långa tyglar och styrde och smackade. Han va så snäll! Både Emma och jag tävlade honom upp till LB med massa vinster osv. Jag har även vunnit lite dressyr på honom. För några år sen fick han tyvärr somna in hos de vi sålde honom till.

Pararellt med Carat hade Emma även Sherry Darling, ett vitt c-ponnysto som gått LA i båda hoppning och dressyr i yngre dar. Hon va ganska stor och lång i kroppen och va stark som fan. Hon hade lite problem med både det ena och andra ett tag så vi tog föl på henne och efter det va hon problemfri. Då tävlade jag henne till LB med placeringar, skulle starta LA men då såldes hon. En häst jag saknar jättemycket! Hon va jättestoig och bitchig, men hur gullig och gosig som helst ändå. Behövde ha mycket stöttning i hoppningen och krävde en del ridning iomed att hon va så lång i kroppen, men när man väl fick ihop allt hoppade hon jättebra!


Min första egna c-ponny va Kenmare Lass, alltså Kelly. Henne köpte vi 2007 av några kompisar då hon inte alls klickade med dottern. Vi två passade som handen i hansken, vilket inte innebär att det varit lätt då det har varit grymt med jobb och motgångar. Men vilken utdelning det gav tillslut! Placerade i MSVA hoppning 2010, en hel del vinster och placeringar i MSVB. Globengehäng osv. Trodde nog aldrig att vi skulle komma högre än LA faktiskt. Det här är en ponny med mycket humör och idéer och allt ska va på hennes vis, en riktig superbitch men åh så underbar hon är! Verkligen en häst som hoppat med hjärtat först! Sen har hennes teknik utvecklats något rejält över åren och nu hoppar hon faktiskt fint! Nu har alltså Lillen tagit över min guldklimp.


Samtidigt som jag hade Kelly hade jag även d-ponnyn Jelle, eller Jalle som vi sa. Hans historia är lite komplicerad, han va först min kusins men när hon slutade med hästar fick vi hem honom och skulle väl egentligen så småningom sälja honom. Tyvärr råkade han ut för både det ena och det andra som jag faktiskt väljer att hålla utanför just nu då jag har en hel del åsikter om det som hänt som ja, ingen annan än mina ”närmaste” behöver höra faktiskt! Han var iaf en väldigtväldigt speciell ponny. Världens kapacitet, hoppade hur högt som helst men allt va väl inte helt 100 i huvudet alla gånger. Jag köpte honom iaf 2008 och red honom i ungefär 8 månader tror jag då han fick rejäla problem med fossingarna(biverkning från en del som hänt tidigare i hans liv) och det gav aldrig med sig utan han blev bara sämre och sämre så den 17december fick han somna in. Värsta dagen någonsin. Hann bara tävla honom tre gånger det året och då va han helt stissig så det gick väl inte så jättebra. Men en helt grym ponny som nog va den roligaste och bästa häst jag haft, när han va på humör vill säga. Saknar honom något helt enormt och jämför alla hästar med honom. En häst man kunde styra mot vad som helst och känna sig trygg. Fick massor av lovord från flera tränare för sin kapacitet, samtidigt som de tyckte att mina föräldrar nog va dumma i huvudet som lät mig rida honom.


Efter Jalle ville jag nog egentligen bara lägga av med allting, Kelly va den enda anledningen till att jag inte slutade. Någon ny häst ville jag absolut inte ha. Tillslut blev jag iväglurad till Södertälje med familjen Håkansson och fick prova Samona. Första tanken va väl faktiskt, aldrig i livet! Men när jag hoppat färdigt henne hade jag bestämt mig. Då va hon lika smällfet som en dräktig märr i sista månaden ungefär. Det gick faktiskt ganska fort med henne i början och vi debuterade MSVB efter tre-fyra månader. Sen har vi inte kommit längre. Har haft en hel massa otur med henne, det har varit hovbölder, ormbett, hon har blivit sparkad i hagen, hon har fastnat i staketet och skärt upp hela benet osv. Så ska jag vara helt ärlig har vi väl aldrig fått någon fullvärdig chans tillsammans. Vi fick ju börja om lite varje gång. Sen har hon ju utvecklats väldigt mycket i markarbetet och överhuvudtaget. Men klättrat i några klasser har vi ju inte gjort sedan första månaderna. Felfria MSVB med placeringar har vi iaf, men lite otur hit och dit med bla ändrade kvalregler så kom vi inte högre. Lika bra det kanske? Hon har ju absolut kapaciteten men vi va väl inte så bra tillsammans helt enkelt.

 Sedan måste jag ju faktiskt skriva om Doe Hill, eller ”Dillen” oxå. Emmas d-ponny, connemaravalack från Irland. Jättesnygg och härlig att rida. Tyvärr lite felriden och dåligt behandlad förr i tiden + att han gick som hingst rätt längre. Så lite knasig i huvudet. Världens fjant, rädd för allt. Men supermysig och go! Han tävlade jag upp till LB, plockade faktiskt en hel del placeringar i LC. LB red vi inte jättemycket, och de gånger vi försökte kom vi ungefär till första kombinationen sen ute. Förstår inte varför vi inte tränade massa på det? Han hade jättesvårt för när det va flera hinder, såsom studs och kombinationer. Jaja. Nu är han utlånad och tror han har det super faktiskt. Vet inte vad som händer i framtiden men förhoppningsvis får han stanna där ett tag till.

Under min juniortid har jag förutom de storisar jag har nu haft en annan storis. Frej, en cortez-valack som jag lånade under sommaren 2010. Jättefin men lite knasig. Hade en hel del fighter då han trodde han klarade av allt och visste bäst. Gick omkull en gång i en studs pga att han trodde han visste bäst. Och va påväg omkull flertal gånger till av samma anledning ;) Trots det gillade jag honom väldigt mycket och han hade nog rätt skapligt med kapacitet. Han va ostartad när jag fick hem honom och inte alls jättemycket hoppad. Red tre tävlingar där vi va placerade i två 1m klasser och va felfria i 110cm.