Vem är då jag? Jo det skall ni få reda på nu. Jag är för tillfället 19år, men kanske mer som 10 vid vissa tillfällen. ;)

Har bott i samma hus här på lilla Gotland sen jag föddes, men till skillnad från Sara så är jag av en liten högre klass, lite mer stadsbo= lite mer status. Har alltså ingen egen gård utan har mina hästar inhyrda i (för tillfället) två stall några km från där jag bor. Men drömmen är dock att ha eget, så lite avundsjuk på Sara är jag allt. ;)

Jag började rida när jag var 3år, och den som dragit in mig i denna sport är min kära moder, vilket jag brukar påminna henne om när hon klagar på att det kostar så mycket pengar.

Jag har 3 hästar som är mina egna, två ponnysar och en storing.

Har tävlat någorlunda regelbundet sen jag fick min första ponny vid 10års ålder, men på den tiden nöjde jag mig med låga höjder och tyckte Lc/Lb var helt perfekt för mig. Så det är bara på senare år som jag kommit upp i de lite högre klasserna, vilket jag njuter av, och jag hade inte varit här om det inte vore för min underbart knäppa fux. (Mer om honom kommer sen)

Redan nu måste jag säga att jag har en liten förkärlek till fuxar, helst lite skruvade sådana, vet inte varför men jag dras till dom och dom dras till mig.

Nej nu får jag ta och dra en liten presentation av mina fina fuxar.

Cortino

Min allra försa egna ponny. Jag var 10 han var 4. Jag var LIVRÄDD för honom, han var STOR, snabb och allmänt läskig. Men mamma och min tränare tyckte om honom, så jag hade inte så mycket att säga till om.
Men a vad skall jag säga, han blev min första stora kärlek, därav är han fortfarande kvar, han 13 och jag 19. När de andra hästarna gör en deppig så kan man leka runt på honom och glömma allt dåligt, han är mitt lilla lyckopiller.

Med honom har jag tävlat upp till La, med placeringar, men tränat upp till 1.30m.

Denna lilla ponny är dock inte som alla andra, och han blir bara galnare och knäppare ju äldre han blir. Som unghäst var han en underbart snäll varelse som aldrig hade bockat, och numera så har han fullt upp med att bocka mest hela tiden, dock slutar han när man håller på att ramla av.
Och han känner även av vem det är som sitter på, med mig är han fullständigt galen, även när Alva och Sara rider honom, men sen när pesoner som inte har samma balans så är han snäll som ett lamm. Så en gång i veckan går han faktiskt handigkappridning.

Sen är han lite dryg i hoppningen, han kan hoppa hus, men är en liten fegis ibland, och han tycker inte om när andra hoppar honom, då stannar han på 50cm så de ramlar av, inte många som hoppat den hästen utan att fallit i backen en eller två gånger. ;)

Numera så har vi en fodervärd åt honom som betalar det mesta, så jag rider honom inte allt för ofta längre, men en gång i veckan brukar det bli iaf. :)

Ja ni, jag kan bladdra på för fullt om denna ponny, men nu får det räcka för idag, ni skall ju orka läsa allt också. ;)



Nors Stella Nova (Stina)

Min underbara kämpe! <3

Mitt livs andra ponny. Även denna ponny var jag livrädd för och tyckte inte alls om henne, men även denna gång så tyckte min mamma om henne, det hon sa var: Den eller ingen, du får ingen annan, och du vänjer dig.

Men a fortfarande har jag inte vant mig vid henne, inte vid hoppningen iaf, och då har jag haft henne i 6(?) år.

Till en början gick det helt okej, så länge jag hade noll kontroll så hoppade hon, vi tävlade mest Lc/Lb och det var inte ofta vi kom hem utan en vinst. Startade någon La.

Men så fort jag fick kontroll på henne så tyckte hon inte det var roligt längre, så då lade jag ner allt som hade med tävling att göra. De sista två ponnyåren tävlade jag ingenting, varken på henne eller Curt (Cortino). Lusten var tappad, allt skitprat om mig gjorde mig super lack också under denna tid.

Men när det var sisådär ett halvår kvar på mitt sista ponnyår så anmälde mamma mig och Stina till DM i dressyr, lite för kul skull sådär. Stina var smällfet och jag hade inte tränat någon dressyr överhuvudtaget, knappt ridit henne då det alltid har varit mamma som ridit mest på henne.

Men trots detta så går hon in och vinner hela skiten, över alla dressyrhästar och dressyrryttare som tränar vecka ut och vecka in.

Och där började min dressyrkarriär. Som ponny tävlade vi upp till La:P2, med enbart resultat över 60%, många över 70%. Och de flesta starter fick vi blå/gult med oss hem. Allt detta utan ett enda träningspass för tränare, jag läser även in dressyrprogrammet precis innan jag hoppar upp på hästen. ;)

Även iår har jag tävlat henne bland ridhästar upp till MsvC:1 (dock den starten gick inte så värst bra) och även här har vi snappat åt oss endel segrar och placeringar.

Men vi hade ett litet avbrott mitt i säsongen då efter en tävling tappade vi transproten med Stina i så hon flög rakt igenom väggen på transporten, gjorde en volt framåt och sprang till skogs med hela bogen uppfläkt.

Men hon har visat oss att hon är en riktig liten kämpe, och trots all boxvila samt all medicin så var hon väldigt glad och positiv hela tiden. Hon hade änglavakt min älskade ponny.

Nu för tiden går hon ute på landet och blir tjockare och tjockare då hon förhoppningsvis skall bli mamma till sommaren. Men hon vilar dock inte utan går nästan varje dag fortfarande. :)




Castro

Eller Galne Gunnar som han blivit kallad i yngre dagar. ;) han blir nu 17 år. Usch så gammal han är.

Detta är min första och enda storhäst. Köpte honom för alldeles egna pengar också, så han är bara min! ;)

Har haft honom i 3 år till sommaren. Och ja jag har inte alltid haft kul med honom....

När han varit yngre så har han tävlat upp till 1.50m med placering. Så hoppa kan han verkligen, finns inget hinder som är för högt.

Men sen har han lite andra personstörningar. Han beter sig som en 2årig hingst som har kli i tänderna, för han skall bita i precis allt och hur mycket man än försöker få honom att sluta så fortsätter han ändå, så jag har gett upp lite där. Han har också alla symptom för ADHD. haha  Men innerst inne så är han är en liten charmknutte, och han skulle aldrig göra något för att skada en människa, aldrig en sur min där, men andra hästar är han inte allt för snäll emot dock.

Han är även livrädd för vattengravar och förr vattenmattor, men det börjar bli nemas problemas. Första gången jag skulle ta mig över en liten vattenmatta så tog det 30min innan vi ens kom så nära som 10m från den.

Men till ridningen nu. Vi har våra perioder då vi flyger över hinder, inget är för svårt eller för högt och inget kan stoppa oss. JAg har tävlat upp till 1.40m med honom och aldrig haft mer än 5 fel. Nu lät det som att jag tävlat mycket i de höjderna, men nej enbart 3 starter. ;)

Men sen har vi också våra perioder då vi inte ens kan galoppera. Första perioden tog det ett halår innan jag kunde galoppera och hoppa klokt igen, och andra gången tog det 3 månader. Men nu är vi tyvärr också inne i en sån period, och endast Castro vet hur länge vi kommer vara i den.

Men allt detta beror på att hans kropp inte alltid är med honom, vid två tillfällen har han haft problem med hovarna, vilket har medfört till vila, vilket medför att hans kropp blir stel och fastnar, vilket medför ingen galopp för vår del. Och vid ett tillfälle har han gått omkull så att kroppen blivit sne. Så han är en mycket känslig häst den där.

Men han är dock värd allt besvär då han är helt oslagbar när han har kroppen med sig, vill vara felfri och är oftast felfri. En riktig kämpe helt enkelt. :)

Men som ni kanske förstår så kostade han inte mycket pengar, han har nog aldrig varit en dyr häst trots sin kapacitet, knäppheten gör honom billig. ;) Haha




Sen har jag även tävlat två andra hästar som inte varit mina.

Först en ponny som heter Farbror Frej. Honom hade jag ena sommaren 14 veckor och andra 5 veckor. Tävlade upp till MvsB med honom, men placeringar upp till La. En ganska lat ponny som gjorde det man bad honom om. Men han passade mig perfekt. :)



Sen sist ut har vi Pommeroy. Han är en underbart fin, men speciell ridhäst. När han får tråkigt så hoppar han ur hagen och tar sig en liten tur själv. Som 3(?) så hoppade han ut från en hage med hingststaket på 2(?)m utan sats, tror jag Jennifer har berättat för mig. så ja den hästen kan verkligen hoppa han med.

Jag tävlade honom 6(?) tävlingar en sommar och på vår sista tävling så debuterade vi 1.30m tillsammans med 0 fel. Även denna häst är en riktig kämpe som snudd på ALLTID är felfri. Av alla de starter i 1.20 vi gjorde så hade vi sammanlagt en bom ner.

Han är riktigt rolig att rida då han har stort steg och mycket attityd. Om det var någon häst som rev på framhoppningen så vart han assur och ville gå till attack. X) så man fick sig ganska ofta ett gott skratt på framhoppningarna. ;)



Nej nu vet jag inte om det är mycket mer jag kan berätta om mig själv, ni måste ju orka läsa allt också. ;) Hehe