Här kommer en ganska låååång text, läs om ni orkar haha. Ibland måste man bara få skriva av sig ;)
 
Något jag stör mig så sinnessjukt mycket på är all denna avundsjuka i hästvärlden, grunden till allt skitsnack och gnällande! Spelar egentligen ingen roll hur någon tagit sig dit den är är, om den, som nog är favorituttrycket i hästvärlden, "köpt sig upp i toppen" eller om den fått kanske lite sämre hästar och mera fått jobba sig upp så är det ändå aldrig bra, man själv hade ju alla gånger kunnat prestrera 1000x bättre själv i den situationen med de hästarna, eller hur? Visst finns de schysta ponnyer och hästar som går som tåget även i höga klasser och kanske kräver mindre ridning och hjälp än andra hästar, men man kan ju aldrig säga att det bara är hästen. Ryttaren måste ju göra nånting rätt om den faktiskt lyckas vinna MSVA efter MSVA, både i det vardagliga arbetet och inne på banan. För få hästar eller ponnyer funkar ju faktiskt att man bara rider de på tävlingar och då ska det även räcka att man bara styr på rätt hinder. Nja de känns ju ganska ologiskt va? För hur skulle en häst kunna fortsätta prestera på topp tävling efter tävling utan rätt träning däremellan?
Sen är det ju allt som oftast att dessa hästar som verkligen är bäst, är riktiga tävlingsindivider, är väldigt speciella och vill ha saker på sitt sätt.. Och sånna saker kan ju vara jävligt svåra att förstå sig på om man faktiskt inte känner hästen själv.

Sen är det ju det här med pengar, vissa tycker ju det är hemskt intressant att veta på öret exakt hur mycket din häst kostar, för att efter det avgöra hur fin din häst faktiskt är. Jag vet alltför väl att pengar spelar mindre roll än vad många verkar tro, jag har med mina ponnyer många gånger slagit andra ponnyer som kostat upp till 5x så mycket, om inte mer än vissa fall och nu fortsatt lite på den linjen med Ramazotti. Sen kanske mina hästar inte är de mest trevliga alla gånger, det har ju varit mycket jobb och slit - men det är något jag tror du får oavsett hur mycket du hostar upp för din häst. Mer eller mindre bara, men det finns väl alla gånger alltid något att jobba på?

Jag kan erkänna att jag ofta förundras över vad folk faktiskt betalar för sina hästar, när i mina ögon mina, betydligt billigare hästar, är minst lika fina och gör ofta bättre ifrån sig? Men sen vet jag inte, man kanske kommer längre i slutändan med en fem gånger så dyr häst än vad man gör med de jag köpt? Det får väl framtiden avgöra :) Huvudsaken är väl att alla får göra hur de vill, smaken är som baken osv :)
Men det är väl faktiskt så att främst i hästvärlden så handlar det inte om vad man har råd med, utan vad man tar sig råd med.

Något jag inte orkar med är folk som lägger massor av pengar på faktiskt överflödig utrustning, har flera hästar som bara går och skräpar men sen ändå går och tycker synd om sig själv för att man inte har råd med en färdig tävlingshäst. Sälj de hästar du inte använder, sluta lägga pengar på onödigheter och ta dig sen råd med den häst du vill ha! Eller så köper man, rider till, säljer osv tills man har råd eller kommer över den häst man faktiskt vill ha :)

Vad tror ni, hur mycket tror ni mina hästar har kostat? Ronja och Alvas hästar? Vilken häst tror ni va dyrast/billigast? Kan inte lova att vi går ut med de exakta priserna för resp. häst då jag anser att man har all rätt i världen att hålla det privat, men hade varit roligt att få höra vad ni tror?


Min fantastiska lilla Kelly:)

Förresten, tycker ni det är intressant med sånna här inlägg eller ska jag bara hålla käft? ;)